Experiment med luft förskolan

Fånga luft i påsar och under vatten kan man göra om man använder påsar, vatten, glas eller spannar i något annat sammanhang. Från års ålder kan man försöka föra fram idéen att alla experimenten är exempel på samma fenomen - vi har stängt in luft och det är svårt att trycka ihop den. Denna rörelse gör att luften behöver plats. Barns uppfattningar om luft diskuteras bland annat i boken Children's Ideas in Science R.

Driver, E. Guesne och A. Ju yngre barnen är desto mer bör man fokusera på att observera och beskriva. En rörelse av luften, om det blåser, gör att fler barn uppfattar att luften finns och kan åstadkomma någonting. Eftersom luft finns överallt så menar barn att den är svår att fånga och transportera. I bilden nedan visas en soppåse i en papperskorg.

Påsen sitter så tätt att luften under påsen inte kan komma ut, och det blir svårt att slänga sopor Vår vardagliga erfarenhet är att luft är genomskinlig och att vi kan röra oss obehindrat genom den, till skillnad från fasta föremål eller vätskor. I förskoleåldern handlar det mycket om att skapa nyfikenhet hos barnet. När man sticker ner handen i handsken känns det som att det finns en trögflytande vätska eller gelé i burken - låt barnen eller eleverna gissa vad burken innehåller innan ni tar bort handsken och tittar efter.

Luften får saker att hända, påverkar andra saker utan att själv påverkas.

Det vi upplever som motstånd när vi försöker trycka ihop luft är effekten av att molekylerna hela tiden studsar mot plasten i sopsäcken eller utsidan av handsken burken. Luft består mest av kväve- och syremolekyler, och innehåller även lite av andra gaser som t. Molekylerna i luften är hela tiden i rörelse. I högstadiet är experimenten lämpliga som introduktion till lektioner om tryck och gaser - eleverna har nog i många fall en intuitiv förståelse för vad som händer men saknar kanske begreppen att formulera det.

Mindre barn kan spontant använda ordet luft i samband med tankar, drömmar och minnen. Handske i burk kan användas som en lite mystisk pryl att undersöka och gissa runt. Även i lågstadiet är den primära avsikten att väcka intresse och nyfikenhet för naturliga fenomen. De går ut på att visa att luften runtomkring oss, inomhus och utomhus, finns och tar plats om man försöker stänga in den eller trycka ihop den.

Då partiklarna rör sig stöter de emot plastpåsens väggar och vi upplever att det tar emot då vi trycker på påsen. Man ska därför inte blåsa upp en plastpåse eller sopsäck barn tror ibland att vår utandningsluft på något sätt är "tjockare" än luften runt om oss utan fånga en del av luften i rummet och visa hur mycket plats den tar. Även rök som stiger synliggör luften.

Experiment med luft

Det försöket är därför inte så lämpligt för yngre barn. Poängtera att man stänger in en del av den luft som finns i rummet. Att blåsa upp en ballong i en PET-flaska är tungt även om det är hål i flaskan. Vid års ålder vet de flesta barn att luft finns, t. För dem är luft något som finns, men eftersom man inte kan se eller röra vid luften så är den inte påtaglig. På samma sätt är det molekylernas kollisioner med vattenytan i "dykarklockan" som hindrar vattnet från att tränga in.

Det är därför inte så lätt att inse att luft tar stor plats och är svårt att trycka ihop. Försöket "Handske i burk" kan varieras genom att man målar burken så att det inte syns att den är "tom".

Nta experiment förskola

Det här enkla försöken kräver mycket lite förberedelse och material. Luften cirkulerar och kan komma in på ställen som annan materia normalt inte kan. Berätta t.

Eftersom barn ofta associerar rörelse med liv så kan de se luften som någonting levande och prata om luften som om den hade känslor och en avsikt, t. De enklaste vardagliga exemplen på att luft tar plats är uppblåsbara saker; ballonger, badbollar, luftmadrasser, bildäck, cykelhjul mm. Utmana barnet att se naturvetenskapliga fenomen och handled barnet i att observera och beskriva det ni ser och upplever genom att använda ord och bilder.

Integrera experimenten när tillfälle ges i lek och aktivitet.